Snöblandat regn, regn och blåst... Hade man varit ensam hade det möjligen blivit en liten stjärtrunda runt knuten. Men nu är vi tre, och det är alltid nån som har lite mer ork än de andra och lyckas få dem med sig. I dag var det Johan som hejade på oss andra, och vi lyckades packa oss i väg till Moskogen och årets första tyngre kantringspass.
Fast först höll vi på att inte komma i väg alls. Pjompen fick syn på den framkörda transporten och vägrade låta sig fångas. Han trodde nog att vi skulle åka till sjukhuset där de klämmer hårt på en när man redan har ont. Till slut fanns det ingen annan råd än att ta till mutor, och havrehinken åkte fram. Det var fantastiskt roligt att se den inre strid som drabbade Strax i samma stund som han såg havren. Han insåg att han skulle åka fast om han kom fram och åt, men ändå kunde han inte hålla sig. Men han stod och funderade en bra stund innan han gav upp.
När skurken väl var fångad gick det snabbt att packa in alla i åklådorna. Men då vägrade Babbilooren komma in. Hon förstod att vi skulle åka i väg på nåt roligt, och då ville hon så klart följa med. Så det blev en upprepning - fram med godiset! Och inte heller hon kunde motstå frestelsen.
Trots vädret blev det en härlig tur. Vi fick ihop kanske 20-30 minuter i galopp, och vi hann dessutom reka ett nytt grustag (det som syns bakom Emma och Hero på bilden). Det såg mycket lovande ut, så nästa tur blir en klättringstur.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar