Logga

Ekby Foder måste ju ha en logga, så vi har knepat å knåpat lite och kommit fram till den här. Det finns kanske plats för förbättringar, men man måste ju börja nånstans :)

Hästbokens förlovade drömland

Av en slump hamnade jag på ett forum på tidningen Horse and Hound. Nån frågade om det fanns andra som hade gillar hästböcker lika mycket som hon när de var små, och vilka deras favoriter hade varit. Oj, vad alla mindes! Och alla med lika stor glädje. Visst var det nåt särskilt med de där böckerna om flickor och ponnier? Jag blev alldeles nostalgisk och började fundera på vilka böcker jag själv tyckte allra bäst om som liten.

Den första hästboken jag minns att jag läste så där tusen gånger i sträck var "Windy - ledarhingsten" av Elyne Mitchell. Den utspelade sig i Australiens vildmark, men eftersom den version jag läste var på svenska, reflekterade jag inte över att boken kunde ha skrivits av nåt annat än en svensk. Men originalversionen hette "The Silver Brumby" och utkom redan 1958. Och Elyne Mitchell var naturligtvis från Australien.

 

Det visade sig att jag inte var ensam om att älska den här boken. Nästan alla på det engelska forumet listade den. Till min förvåning visade det sig även att den har blivit film, med ingen mindre än Russel Crowe i huvudrollen! En mycket ung sådan, för filmen kom 1993.



Senare läste jag om Britta och Silver av Lisbeth Pahnke och Maria och Prinsen av Marie Louise Rudolfsson, men de har inte lämnat särskilt djupa spår.
Det har däremot böckerna om Ponnyklubben från Wahlströms gjort. Wahlströms Ponnyklubb startade redan 1962. Om man var medlem fick man medlemstidningen Ponnyexpressen fem gånger om året, ett oerhört snofsigt märke att sätta på hjälmen och en årsbok där Ponnyklubben var ute på äventyr. Oftast var Fia och hästen Pytteliten huvudpersoner.

Som medlem var man dessutom försäkrad när man höll på med hästar, och Wahlströms var tidiga med att propagera för att man skulle använda hjälm. Och när man hade sitt snajdiga märke hade man ju gärna på sig hjälmen mest hela tiden!

Jag minns även en bok som blev lite som en bibel när det gällde ridning och hästskötsel, nämligen "Lär dig rida" av Ella Winblad von Walter.

Legendaren Winblad von Walter var samtida med Linde Klinckowströn-von Rosen, hon som bl.a. red Stockholm-Paris, och lärde upp många ryttare på Ryttarstadion i Stockholm.

I tio- elvaårsåldern började jag läsa Nan Inger Östmans böcker om Piglet Ek, och särskilt den här, "Var god rid" var en favorit. Det var ofattbart spännande att läsa om hur Piglet åkte på tävling en hel helg på egen hand, om tävlingskavajer och söndertrampade tår. Tänk att få en egen ponny att åka på tävling med...

Under de tidiga tonåren var det Svarta hingsten för hela slanten. Det roliga är ju att de verkar ha varit uppskattade av både flickor och pojkar, eftersom huvudpersonen är en pojke. Annars får man ju säga att könsdiskrimineringen inom genren är total :)
När jag läste böckerna såg utgåvan ut som ovan, men som så ofta är fallet var originalomslagen ett strå vassare.

 

 

Gunilla Woldes fina böcker om Twiggy hör också till favoriterna, inte minst för de underbara illustrationernas skull. 

 

Som förvuxen ponnytjej går man väl alltid och drömmer om att hitta en ny sån där oemotståndlig hästbok, och ibland dyker det upp lite mer vuxna versioner.

 



"Horse Heaven" av Jane Smiley är en sån. Den handlar om en handfull galopphästars olika öden, tränare, ägare, veterinärer och jockeyer. Och så är det lite kärlek, så klart!

Boken om Seabisquit är i och för sig dokumentär, men inte sämre för det. Laura Hillenbrands bok är mycket roligare och mer spännande än filmen, som i mitt tycke var lite väl amerikanskt smörig.

Och sist men inte minst har vi hästböckernas Jackie Collins, nämligen Jilly Cooper. Boken "Riders" kom 1985 och sen följde en lång rad tegelstenar som utspelade sig i hästkretsar. Jag träffade inte på böckerna förrän 2002 när jag lånade dem av min hyresvärd för att fördriva tiden under en elak förkylning. Fantastiskt tramsiga och roliga böcker! Bör nog helst läsas på originalspråk, för det vimlar av oöversättliga ordlekar. Omslaget säger väl för övrigt allt...

Som en riktig kontrast vill jag avsluta med ett litet stycke som jag tror gjorde stort intryck på många hästtjejer på min tid - Pyttelitens bön från Wahlströms ponnyklubb. Är jag bara en gammal stofil, eller har den här andan försvunnit lite bland dagens yngre ryttare? Förhoppningsvis är det bara jag som är gammal och fast i villfarelsen att "det var bättre förr".

Pyttelitens Bön
Tag mig ej från min moders sida
när som nyfött föl jag går.
Vänta med att på mig rida
till mitt fjärde levnadsår.

På min rygg skall jag dig bära
i galopp - på solskensritt.
Men tillbaks till stallet, kära,
låt mig då få gå i skritt.

Ge mig foder, rykt och vatten.
Ha tålamod om jag är stygg.
Och i kalla vinternatten
lägg ett täcke på min rygg.

Rengör sadel, träns och rem.
För ej oljud i mitt stall
- tänk på att det är mitt hem.
Stäng min dörr mot vinden kall.

Jag vill leva för dig bara,
om min bön du nu förstår.
Då skall jag för alltid vara
din bästa vän i många år.

Och när min levnads slut är nära
tag mitt liv med varlig hand.
Led mig sista biten, kära,
till ponnyns evigt gröna land.

Laxåritten

Tävlingssäsongen 2012 är över för alla i Ekby, så vi unnade oss lyxen att gå på distanstävling och bara titta. Laxå ligger bara en timmes väg härifrån och dessutom har de Burger King, så det var inget att tveka på. Jag plockade med mig lite Pavo-grejer också, för att känna att jag gjorde lite nytta. Det var verkligen kul att kunna gå runt och titta och prata med folk utan nån stress.
Dagen till ära var det unghästfinaler, och i år var det många fina hästar anmälda. Jag fick dessutom en påminnelse om att jag tillbringar väldigt mycket tid brusandes på nätet...
Redan 2007 hittade jag nämligen en bild på Anne Karlsson hemsida gimmickarabians.se. Hon lägger upp bilder på alla Gimmicks avkommor, och en av dem var en trarab på fyra månader vid namn Min Pontijack. Så fin!

Min Pontijack - Gimmick/Tets Raggie

Tack, Anne, för att jag fick låna bilden!

 

Så jag har liksom haft ögonen på honom sen dess, för att se om han skulle bli så fin som jag trodde. Och det får man nog säga att han har blivit :) Han utsågs nämligen till bästa 5-åring!

 

Min Pontijack i finalen

 

Bästa 6-åring, och den enda av 6-åringarna som fick bedömningn Elit, är faktiskt född på granngården här i Ekby. Fina Elopolda gick T80 på 14,9. Hon har en liten helbror som går och skrotar med sin mamma i hagen, och eventuellt ett syskon till i mammas mage.

 

Elopolda - Orkow/El Siba

bilden lånad från bottorpshastgard.se

 

I 8-milsklassen var det många bekanta ansikten. Bente Juhlin med Zäto kom tillbaka med besked, efter strul och operationer förra året. Hon kom tvåa, fem sekunder efter ettan Eleanor Mowbray-Jones på Silver Dearest.

 

Zäto blir ompysslad i grind

 

Fina Bente!

 

Ett annat ekipage som har haft lite strul är Linda Johansson med Cajun, men även de visade framfötterna och kom tvåa i T50, efter spurtstrid med trean Michaela Karlsson på Ambroisa.

 

En glad och nöjd Linda

 

Trea i T80 blev Thereze Tillbom på Aja Hirani, och fyra Cecilia Hellesen-Hansen på Cecora's Prinsessa. Vi har haft sällskap några tävlingar, men nu har de definitivt dragit ifrån mig och tjocka Pjompisen. De gick på fina 15,7 i medeltempo.

Stefan och Biten knep som vanligt en placering (när var de oplacerade sist, egentligen?) En fantastisk häst som såg helt oberörd ut - som vanligt.

Mia Lindgren på Obelix kom sexa. Obelix har ju varit lite stökig förut, men nu gick han bara omkring och var vacker och lugn som en filbunke.

 

Prisutdelning T80

 

Ännu en som har haft strul med skadad häst är Sofia Bayard med Surprise Bandy, men han har kommit igång väldigt fint i sommar och gick sin första 8-milare på ett tag. Tyvärr blev de ensamma efter första slingan och han tappade sugen litegrann, men de gnetade vidare och kom i mål med ett medel på 11,8.

 

 Bandy i regnet

 

Trots stundtals kraftiga regnskurar var det en kanonbra tävling, vilket det ju brukar vara när Nerikes anordnar. Unghästfinalen var fantastiskt spännande, och jag tror att många blev inspirerade inför nästa år. En eloge till alla som har jobbat med just Unghästfinalen, det är verkligen att toppeninitiativ. Emma blev så sporrad att hon genast åkte hem och började öva på att springa i åttor med Totte!

 



 

Pipljudet som hörs nästan hela tiden är Bappilooren som vill hjälpa till så att Totte springer lite fortare. Springa där och dra benen efter sig...