Tequila Dreams

Så lyckades det till slut - Johan har hittat en häst! Alla hästar vi har fallit för tidigare har fått underkänt på veterinärbesiktningen, och Johan hade nästan tappat sugen. Men den här lilla damen kom liksom till oss av sig själv. Okänd härstamning, okänd ras (kanske travare och arab) kanske född 2000... Hon ska i alla fall DNA-typas, vilket ska bli jättespännande. Jag tippar på travar och typ welshponny :) För hon har såna roliga hovskägg.
Det blev lite bråk i hagen i början, men nu verkar det ha lugnat ner sig.

De finaste pojkarna!

Här sitter gänget Saft å kakor och vilar sig i hammocken - Miller Mus, Boffagloffen och Gubbistrutti. Fina är dom...

Lag-SM

Jag fick äran att grooma för Emma på lag-SM, som gick av stapeln i Björkvik lördagen den 2 juli. Vi åkte ner redan på fredagen, eftersom besiktning och ryttarmiddag gick av stapeln då. Väl på plats träffade vi övriga lagmedlemmar - Bente Juhlin, Anne Bruckner, Johanna Wilstrand och respektive groomar. När ekipagen installerade sig i gäststallet, åkte vi groomar runt och rekade groomstoppen. Sen begav sig nästan hela ligan till Tolfta gård, där vi skulle sova. Det visade sig vara paradiset på jorden - små gulliga stugor som låg alldeles vid strandkanten.

Vi tillbringade kvällen före tävlingen på en brygga, med ett glas vin och lite kex som de förutseende groomarna hade tagit med sig. Helt magiskt! Sen var det uppgång klockan fem, och iväg till tävlingsplatsen.
Emma och Hero la upp tempot ordentligt med en gång, och pulsade in på rekordtid i varenda grind. Emma red med Anne Bruckner, och fick därför ta det lite lugnt i början på varje slinga för att vänta in henne. Allt gick som smort, vilket innebar att jag fick köra som en biltjuv mellan groomstoppen för att inte komma för sent. På sista slinga drog jag till och med ifrån Erik Bruckner!
Både Emma, Anne och Bente red så att det stod härliga till och Billingen ledde med 15 minuter inför sista slingan. Tyvärr så höll Hero på att vurpa på sista slingan och klappade till sig på vänster fram. Han blödde lite när de kom i mål, och när han hade hunnit känna efter lite så tyckte han att det var bäst att linka lite. Detta resulterade naturligtvis i en uteslutning, men herrjävlar vad duktiga de var! Det är bara att tjacka benskydd och på't igen! Laget kom ändå trea, vilket är en jättebedrift av alla inblandade, och det var en fantastiskt rolig helg. Man ska naturligtvis åka på de tävlingar som ligger så långt bort som möjligt, så att man måste sova natt :) Det var jättekul att träffa alla de andra i laget och deras groomar, och en lagtävling är ju en lagtävling. Det blir lite extra krydda! Här är det prisutdelning.

Dagen efter var Hero ohalt, pigg och glad. Strax och Paxzina, som blev väldigt upprörda när Hero blev instoppad i den röda åklådan på fredagen, blev alldeles till sig av glädje när lådan kom tillbaka på lördag eftermiddag. De förstod genast att Hero stod därinne, och kom galopperande i full fart och gnäggade som galningar. Och så säger de att hästar är korkade...

Blast from the past

Vi har väldigt mycket bra ridvägar runt Ekby, men eftersom det ligger i Tidandalen så är det ju ganska platt överallt. För några år sedan bodde jag på Sveriges vackraste plats, nämligen i Öglunda uppe på Billingen, och där är möjligheterna till klättring oändliga. Vi packade därför in Piff och Puff (alias Pjompen och Hero) i åklådan och åkte hem till mina snälla före detta grannar Anna och Pär.
Vi började med att ta Grekabacken upp på berget. Backen heter så på grund av att man passerar Grekland ungefär halvvägs upp. Där låg tidigare ett hus och där bodde Jean Greken, tror jag (måste läsa på den lilla skylten nästa gång.) Efter Grekland brantar det till ordentligt och det gäller att ha dragit åt sadelgjorden för att undvika otrevliga överraskningar. Om allt går bra når man Billingens topp och får en sagolik utsikt över landskapet nedanför. Som vanligt går det inte att fånga det storslagna på bild, men ni får använda fantasin.

Vi red hela vägen bort till Backa gård på Hallenvägen, där vi kunde ligga och rulla i galopp en bra stund utan att få ett enda bilmöte. Borta vid Ljungstorp hittade vi nån slags ridväg som sköttes av nån förening som vi inte kan komma ihåg namnet på. Där blev Hero kissenödig.

När vi kom fram till Backa gård hörde vi ljudet av en vagn bakom oss, och runt en krök dök ett litet vagnsekipage upp. De som har sett filmet "Vittne till mord" när Harrison Ford hamnar hos Amish-folket kan föreställa sig hur det såg ut. Inne i den lilla vagnen satt en man med skägg ner till knäna, och en kvinna som såg ut som folk gör mest. Strax hade i alla fall aldrig sett nåt så förfärande och visade tydligt vad han tyckte om dylika påfund. Om dem tyckte han INTE.
Vid Backa vände vi åter kosan mot Öglunda och lyckades vimsa bort oss i snårskogen. Till slut fick vi erkänna oss besegrade och rida tillbaka ner på vägen. I höjd med Såntorp, där Strax en gång stod uppstallad, vek vi av upp på berget igen och fick en ordentlig klättring. Härligt!
På väg tillbaka till Anna och Pär stannade vi till hos mina gamla hyresvärdar Jonas och Anita. Det var så roligt att träffa dem igen, och väldigt nostalgiskt att se mitt fina lilla hus där jag hade det så bra.
Både Emma och jag var  mycket nöjda med turen, en tur som vi sen dess har gjort om en gång till, den här gången i sällskap med Sofia och Bandy. Den gången red vi åt andra hållet, vilket var toppen. Tyvärr glömde alla kameran, så det bidde inga kort :)