Det går framåt med Lillebror. Det enda kruxet som är kvar (än så länge) är bilar, men det är ju bara att gneta på så löser det sig. Han har till och med varit på ridläger och åkt jättelångt i åklådan alldeles ensam, och det klarade han galant. Börjar nästan bli lite misstänksam över hur lätt det går, börjar oroa mig över att det kommer en jätteprotest helt plötsligt. Men, men... Man ska ju inte skåda given häst i munnen, så det är väl bara att vara tacksam så länge varar.
Pjompen har haft en lugn och skön sommar utan en massa onödigt springande. Efter den fina säsongsdebuten lyckades han få nåt eländigt virus, så vi missade lag-SM. Och när han precis var igångsatt vurpade han och vrickade ena bakbenet, och så var den säsongen slut. Han verkar mycket nöjd och går mest och jäser i hagen hela dagarna och ropar efter äpplen. Hans underdåniga tjänarinna hör och lyder.