Sakalia

På det franska distansforumet har det framkommit att Sakalia (2002 Dormane/Nefertarii) som kom åtta på VM i Lexington med Sarah Chakil reds till döds och dog av utmattning under en tävling i Dubai i helgen. Hon såldes till UAE efter VM och reds av en emiratisk ryttare.
Dödsfallet verkar ha tystats ner, men eftersom det var en såpass känd häst kom det ändå fram till slut.
Ja, vad ska man säga? "Fit to continue" verkar inte vara honnörsordet överallt. Förfärligt, är det.

Hellre mindre och bättre, än bättre och sämre

Min väninna Mari från Norge är en sån där riktigt genomkulturell person. Hon har alltid stenkoll på den bästa nya musiken (och nu menar jag inte senaste singeln från Lady Gaga) och vet vilka som spelar var. Jag har aldrig gått på så många bra konserter som när vi bodde i Stockholm båda två. Hon tog bland annat med mig på en gratiskonsert på Djurgården med en ung norska vid namn Ane Brun, som på den tiden var en ganska väl förborgad norsk hemlighet. En annan höjdpunkt var den turkiska sångerskan Muazzez Ersoy på Grand Hotels Vinterträdgård. Hon är tydligen montsterstor i Turkiet, och halva Sveriges turkiska befolkning hade klämt in sig i den lilla konsertlokalen. Stämningen var på topp, och Muazzez kunde göra saker med rosenbuketter som förde tankarna till såna där historier man har hört om Thailand och pingpongbollar.
Mari tipsade i alla fall om en video på youtube med nåt fruntimmer som hette Lizz Wright. Låten var en cover på Neil Youngs "Old Man". Neil Young har jag hört, men inte just den låten, och Lizz Wright hade jag inte en aning om vem det var. Men jag vet ju att Mari har näsa för excellens, så jag kollade.
Ja, vad ska man säga? Egentligen känns det som om alla andra kan sluta göra musik, och så kan Lizz ta hand om det själv. Och det är naturligtvis inte fel att ha hela två gitarrister i bandet som har sålt sin själ till djävulen. Neil Youngs version (som jag upptäckte tack vare det här) är också fin, men jag undrar allt om inte Lizz är ett strå vassare. Ett halvt, i alla fall.

Lycka

Lycka är att få åka med husse i traktorn. Visst, det är lite trångt med alla spakar och pedaler och ibland kommer man kanske åt nånting man inte borde, men det brukar ordna sig till slut. Huvudsaken är att man får vara med. Hela tiden.

Ljud i skällan

Härlig långtur i solen stod på schemat i dag. Jag och Emma gav oss i väg på Svenebyrundan, som är ungefär två  mil. Först en hel del skritt, och sen en lång sträcka där man kan ligga på rulle.

När mina Podium-stigläder var nya, gav de ifrån sig ett ljud som lät så här - ii-åå-ii-åå. Med tiden har ljudet avtagit, för att till slut upphöra helt. Men Emma har en ny Podium-sadel med nya stigläder, så den låter ii-åå-ii-åå. I alla fall...

Vi kom fram till stället där det är dags att fatta galopp, och genast började Emma låta ii-åå-ii-åå. Plötsligt hörde jag ett annat ljud. Det lät nånting i stil med öööhhh, öööhhh. Ja, ni vet, som man tänker sig en snuskgubbe som står och lurar bakom hyllan med lösgodis. Det var min sadel, som hade fått ett helt nytt ljud! Och vilket liv det blev! Ii-åå-ii-åå, öööhhh, öööhhh, ii-åå-ii-åå, öööhhh, öööhhh...

Det gick inte att hålla sig för skratt, så vi galopperade fram, hjälplöst kippandes efter andan och med tårarna sprutande. Hästarna tittade bara lite undrande på varann och galopperade vidare som om inget hade hänt. En underbar tur med två coola killar. Det var bara när vi nästan var hemma som de försökte sticka :)



Hingstkavalkad

Distanshingstar - en nörds sammanställning:

Bedouin de Piboul - Djourman/Biskra. Flera placeringar på 160 km. Helbror till Baja de Piboul.

Bekam de Piboul - Dormane/Beliha de Piboul (Persik/Biskra). Ung hingst som inte tävlas än. Helbror till Bahia de Piboul, som placerat sig i flera 160 km.

Finift des Meures - El Borr/Partjanva. Placeringar upp till 130 km. Flera avkommor på 160 km. Avlägsen släkting till Pjompisen via El Borr, som exporterades till Frankrike och användes flitigt i distansaveln.

Djin Lotois - Arzew/Djebelia. Själv gått 130 km. Många avkommor på 160 km.

Kheersik el Asrit - Persik/Samirah. Tävlad upp till 160 km.

Djevar des Graves - Djebel Lotois/Varoussa. Mamma Varoussa vann VM i Compiegne 2000, massor med placeringar upp till 160 km.

Fina är de! Det är synd att man bara har en gammel valack ;)

Makalös manick!

I dag var vi på studiebesök hos Fredrik Larsson på Holmbo hästgård. Fredrik har en POMI, det vill säga en likadan småbalsplastare som vi. Men han har kompletterat sitt ekipage med en vagn som sitter bakom plastaren, där en person kan stå och packa balarna som pluttar ut direkt på pall. Pallen sänks sen elegant ner på fältet, för upphämtning när man har tid och lust. Fredrik har själv formgivit sin vagn, och den är en makalös manick! Lite som professor Balthazars fantastiska maskin, som löser alla problem i hela världen. Mycket spännande, lärorik och tankeväckande dag i hösilagetillverkningens tecken.

Inte så bra...

Det är inte så roligt att blogga när det inte är så roligt. Här hade vi precis vevat igång det gamla positivet när det var dags igen. Pjompen sparkad... Den här gången hade den skyldiga (e) tagit i ordentligt, mitt på sträcksenan på ena frambenet, så det var bara att packa sig i väg till Husabykliniken för att låta den snälle Henrik Nyberg ultraljuda.
När vi kom fram till Skälvum, som ligger ungefär en kilometer från infarten till kliniken, var det tvärstopp. "Bilköer på västgötaslätten...?" tänkte vi förundrat. Vi blev i alla fall stående både länge och väl och till slut klev Johan ut för att försöka se vad som stod på. Det visade sig att det hade smällt ordentligt. När trafiken till slut släpptes på lyfte de bort vraket av den ena bilen, och det var inte så mycket kvar av den. Huga!
Väl framme i Husaby fick Pjompen en perfekt dos sedering, så att han genast kroknade. Han var så tröttis att jag kände att jag fick hjälpa till och stötta upp lite :)

Men kors i taket - ingenting var trasigt! Ingen skada på sträcksenan, och inga sprickor i benet. Bara ett otäckt och väldigt ömt sår, men sår läker snabbare än senor.
Ett särskilt omnämnande måste gå till vår fantastiska veterinär Kina Wahn. Hon kom akut när jag ringde sent på eftermiddagen (hon hörde kanske darret på rösten), rakade, tvättade, bandagerade och gav antibiotika och Metacam. Det är tur att vi har henne!
Johan har fått sköta penicillinsprutorna, och han har blivit en riktig virtuos. Svisch och svosch så är de 35 millilitrarna insprutade, och hästen blinkar inte en gång. Känns bra, för jag avskyr att ge sprutor!
Så i vanlig ordning får vi modifiera den planerade planeringen :) Vi får väl se vad det blir i år.

Babbilooren växer och står i. Vi har gått valpkurs, och där ägnade hon de första gångerna åt att skälla ut en amstaff-hanne som vi alltid hamnade bredvid. De har ju en tendens att stirra på andra hundar, och det gick inte hem hos Babbilooren. Inte hos hennes syster Sissi heller, för den delen, så den stackars Affe blev utskälld från två håll. Babbilooren blev i alla fall något av instruktörens kelgris. Dels för att hon (Babbilooren alltså) flörtade så skamlöst med henne, och dels för att hon är så otroligt lättlärd och vaken. Förhoppningsvis blir det en lydnadskurs till hösten.
För lydnad lär det behövas. Babbilooren är nämligen född med mer arvssynd är andra hundar, och hon är väldigt dominant. Ett tag fick hon till exempel för sig att gamle Boffen inte skulle få komma in och lägga sig i sovrummet på natten. Hon parkerade sig helt sonika på tröskeln och lät honom inte komma in. Stackars Boffar...
Annars har jag börjat leta ny sadel igen. Den gamla är ganska bra, men den börjar bli lite luggsliten. Funderar på en släkting till den jag har, en Star Trekk Delfin:

En Prestige DX Endurance:

Eller en Antares:

De två sistnämnda är lite köriga - återförsäljarna i Sverige tar bara hem hopp- och dressyrsadlar, så man kan inte prova en ren distansmodell. Men jag tänkte försöka prova sadlar av samma märke som påminner om distansmodellen, för att se om de överhuvudtaget passar på Pjompen, som ju har ett klurigt sadelläge. Prestigen hoppas jag på eftersom jag har en Prestige hoppsadel som faktiskt ligger riktigt bra på Strax. Och Antares är intressant, eftersom den går att måttbeställa. Liiite dyr, dock :) Vi får väl leva på gröt ett tag.