Mera film

Distans i öknen med Cécile Miletto-Mosti på Easy Fontnoire. Lite platt, kanske, men det ser härligt ut att bara ligga och mata. Och så har hästen så gulliga öron!

Perfection in equine form

Jag är sjuk, så jag har legat och surfat runt på youtube halva dan. Och då hittade jag några gamla favoriter. Vet inte hur det är med andra, men jag kan bli alldeles rörd av vissa hästar. Det kan egentligen vara vilken typ av häst som helst - jag kan till exempel inte se klipp av hopphästen Milton utan att börja böla. Och när Anky van Grunsven vann OS första gången på Salinero - buhu!
Jag kan inte så mycket om galopp, men klippet som följer blir jag så där rörd av att se. Det är när Sea The Stars vann Prix de L'Arc de Triomphe 2009. Vilken vacker häst! Vilket upplopp! Vilken glad jockey!
Håll utkik efter jockeyen med gul tröja och gul och lila hjälm.

Mick Kinnane, som länge varit en av Englands mest framgångsrika jockeyer, slutade efter det här. Jag förstår honom. Man ska sluta när man är på topp. Sea The Stars slutade också och är numera avelshingst. Vill man skicka ett sto till honom får man punga ut med 85 000 euro. Känn på den!

Man kan dribbla sig!

Jag måste erkänna att jag är lite fascinerad av polo. Och egentligen - what's not to like? Vackra hästar, vackra spelare, full fart och mycket champagne. Sen kan man säkert komma på en massa argument för att det är synd om hästarna, men det verkar man kunna om all slags hästsport, om man bara anstränger sig lite.

Nedan följer en liten film av världens i dag bästa polospelare, Adolfo Cambiaso. Det är tur för honom att han både är tjusig och skicklig, för allvarligt - Adolfo?!? Argentina verkar vara det enda landet i hela världen där man fortfarande döper barn till Adolf. Det är ju ett namn som har fått ett ganska skamfilat rykte, minst sagt. Det har liksom mist sin lyster.

Alltnog, det är alltid roligt att se en virtuos i aktion. Here comes Adolfo!

Huga...

Pjompen har alltid varit den snälla killen i hagen. Gått emellan när det har blivit bråk, alltid sett till att alla får vara med. En toppenkille, helt enkelt. Men mot Emmas lilla Totte är han en riktig mobbare! Visst, han ska väl skydda sin flock och se till att inget händer, men han behöver ju inte jaga den lille stackaren från ena hörnet i hagen till det andra. Så Pjompen har blivit utvisad. Han får gå ensam i hagen bredvid de andra och begrunda sina synder ett tag.
Jag vet att man inte ska förmänskliga hästar och så, men jag har alltid varit lite stolt över min gulliga häst. Så jag är faktiskt besviken över att han inte var bättre än de andra, när allt kom omkring.

Ännu ett veterinärbesök...

För några dagar sen började Pjompen hosta litegrann. Han hostar aldrig, så jag blev fundersam.
Jag har ridit med pulsmätaren på sistone, och när vi var ute i söndags låg han hela tiden tio slag över det han brukar ha i puls. Och så har han hackat lite. Lika bra att ringa Super-Kina! Hon lyssnade och klämde och hittade ingenting, men eftersom han hade haft förhöjd puls tog hon ett blodprov. Passade även på att ta ett prov för mineralanalys och se om jag behöver fylla på med några särskilda preparat. Det blir spännande! Har velat göra det länge, men andra veterinärer har bara låtit frågande när jag har bett dem om ett sånt blodprov.
Blir numera väckt vid sextiden varje morgon av Den Lilla Pruppiluren, som vill ut och kissa. Och varje morgon tycker jag att det är så kallt, så jag går ut och fodrar hästarna på samma gång. Hösten är verkligen här på allvar. Så för att pigga upp lite i mörkret kommer här några sommabilder tagna av min bästa Anne. Hon är en riktig överdängare på att ta kort! Till skillnad från vissa andra...

Det sover...

Nu har den lilla funnit sig tillrätta och sover som en stock långa stunder. Första dagen var hon liksom för uppe i varv för att kunna slappna av. Det är bra att hon sover, för då hinner jag jobba lite!
Det är en mycket bestämd liten dam. Hon har varit väldigt fundersam över vad Miller egentligen är för en typ och om han egentligen inte borde hutas åt ordentligt. Och i dag skällde hon ut Emmas stackars hund Calle så att han blev alldeles förskräckt. Hm... Blir till att lära känna så många hundar som möjligt innan hon är för stor, så att hon inte blir en riktig ragata. Men hon är väldigt go, och nu kan man till och med kela med henne utan att hon biter en i näsan. Men man får vara försiktig :)

Bäbisen!

Vi har fått tillökning. En liten tös på åtta veckor som är en blandning mellan labrador och Australian cattle dog. En terrorist! Fast väldigt gullig. Men vi lär få våra fiskar varma när hon växer till sig. Hon skäller redan ut Boffen, som är mer än tio gånger så stor. Det stora problemet är namnet! Vad ska hon heta? Hopplöst. Mini? Pepsi? Märta? Doris? Om hon hade varit en handhund, hade hon fått heta Badger - tecknad som en grävling, och precis lika envis.

Boffen är så snäll och försiktig med det lilla pyret, och på kvällarna drar han till och med i gång och leker och rasar runt. Farbror Boff...
Pappahunden till det lilla djuret heter i alla fall Dingo och är mycket tjusig. Jag har ingen bild på honom, men jag hittade en som såg precis likadan ut, nämligen så här:

Tjusig, eller hur? Fast det verkar vara väldigt tuffa hundar. Vi får väl se hur länge vi är herrar i vårt eget hus...

In flagranti!

Taget klockan 07.03...

Aha! Jag har numera bildbevis. Monsignor Knoll och monsignor Tott ligger och grisar i gästsängen om nätterna. Katten går väl an, men Boffen är en annan femma. Han tillhör ju det labradoriska släktet, vilket innebär att han har:
1. Simhud mellan fötterna
2. Obegripliga mängder behåring, som i sin helhet förnyas och faller av varje dygn
3. En mycket stark dragning till vatten- och lerpölar
4. En laissez-faireattityd när det gäller personlig hygien
Allt detta sammantaget har en mycket menlig effekt på persedlar och möblemang. För att freda finsoffan har vi tidigare armerat densamma med uppochnedvända stolar, gitarrer och kantiga föremål. Det fungerar i viss mån, men det slutar ändå med att vi hamnar på kemtvätten. Numera stänger vi helt enkelt dörren till alla rum med mjuka möbler i, vilket har fått till följd att vi bebor ungefär 1/8 av husets totala yta. Den aktuella sängen har av nån anledning varit fredad - ända till nu. Dags att plocka fram hårdhandskarna!

En vagn kommer lastad! Mevarå? Hö till Malin :)

I dag har vi levererat 250 höbalar till en tjej med fyra westernhästar. Jag var lite nervös för att balarna skulle flyga av i blåsten och propsade på surrning. Jag vet inte om det var den som gjorde susen, men alla balarna kom i alla fall med upp till Berg.

Här på hemmaplan har jag varit lite för generös med högivorna (det är ju så kallt på nätterna) så Pjompen har snabbt som ögat antagit ballongform. Suck! Även den lille Miller, som var som ett sugör när vi flyttade hit, har börjat få en liten kula. Hmm... Han får ju torrfoder av oss, som han äter med god aptit. Dessutom ser man honom jaga ganska ofta, så han petar nog i sig en liten råtta till och från. Lägg sen till det att vi har avmaskat honom ordentligt, så blir det en liten kalasare. Katten Miller gillar i alla fall fleece. Här har han slagit sig ner på min jacka och hänger sig åt en av sina favoritsysslor _ tvagning.

 Miller Mus...

Bättre än julafton!

Det har nu gått en månad sen vi plastade de första balarna från Stures finfält. Efter idogt snokande lyckades Johan luska ut att ensileringen tar ungefär fyra veckor. Så i morse hämtade vi ut en bal ur lagret och skar upp plasten med darrande händer. Snacka om grisen i säcken! Man har ju ingen aning om vad som finns därinne. Det kanske bidde en vante? Men icke! Gräset har förvandlats till ljuvt silage. Det luktar jättegott och är alldeles grönt och fint. Och hästarna älskar det! De har fått små tottar inblandat i höet för att vänja sig, och de börjar alltid med silaget. Högsta betyg, alltså. Det är ju trots allt de som ska äta det. Nu väntar vi bara på analyssvaret för att se hur mycket energi och protein det innehåller.
Annars flyter det på. Strax är redan bra, tack vare vår duktiga veterinär Kina Wahns rådiga insats efter sparken. Såret är nästan läkt och han är helt ohalt, så vi tog en liten skrittur i dag. Det var en riktigt härlig höstkväll, stilla och fortfarande ganska varm. Underbart att få komma ut och rida igen efter uppehållet. Nu hoppas vi bara att alla håller sig på mattan fram till årets sista tävling, så att vi äntligen får rida den där 8-milaren!