Det har nu gått en månad sen vi plastade de första balarna från Stures finfält. Efter idogt snokande lyckades Johan luska ut att ensileringen tar ungefär fyra veckor. Så i morse hämtade vi ut en bal ur lagret och skar upp plasten med darrande händer. Snacka om grisen i säcken! Man har ju ingen aning om vad som finns därinne. Det kanske bidde en vante? Men icke! Gräset har förvandlats till ljuvt silage. Det luktar jättegott och är alldeles grönt och fint. Och hästarna älskar det! De har fått små tottar inblandat i höet för att vänja sig, och de börjar alltid med silaget. Högsta betyg, alltså. Det är ju trots allt de som ska äta det. Nu väntar vi bara på analyssvaret för att se hur mycket energi och protein det innehåller.
Annars flyter det på. Strax är redan bra, tack vare vår duktiga veterinär Kina Wahns rådiga insats efter sparken. Såret är nästan läkt och han är helt ohalt, så vi tog en liten skrittur i dag. Det var en riktigt härlig höstkväll, stilla och fortfarande ganska varm. Underbart att få komma ut och rida igen efter uppehållet. Nu hoppas vi bara att alla håller sig på mattan fram till årets sista tävling, så att vi äntligen får rida den där 8-milaren!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar