Lucia!

I den lilla byn Ekby, där vi bor (i den lilla staden där professor Balthazar bor...!) I alla fall, i Ekby har man en väldigt trevlig tradition. Varje år samlas man hos Siv Strömvall och rider genom byn ner till kyrkan, iförda sina allra finaste lussekläder. Jag kunde tyvärr inte delta själv, men Johan och Emma pyntade sig och begav sig bort till Per-Eriksgården. När tåget passerade bygdegården ringde Johan upp och förvarnade mig, så att jag kunde stå beredd med kameran. Å vad fint det va! Hästar, hundar, ungar, tanter och farbröder i en salig blandning. Ulf och Anna-Karin bjöd på glögg och pepparkakor, och några av luciatågets äldre förmågor stämde till och med upp i sång och pep fram lite luciastämning.

Hero fick representera han den där med den röda mulen. Jag tror att han tyckte att det var lite under hans värdighet, men han höll ändå god min.



Johan hade både glitter i håret och reflexer på vantarna. Men det var vissa som hade ansträngt sig mer än så...



Som ni redan har kunnat konstatera är jag en ganska usel fotograf, och det blir inte bättre när jag ska filma. Ni får hålla tillgodo med Ekby Ryttares Lucia 2011 - The Movie. Om man har lite tålamod och orkar lyssna på mitt meningslösa pladder i början, så kommer faktiskt tåget till slut.



För säkerhets skull avslutar jag med ännu en bild av Prappiljooren. Hon växer så det knakar, och förhoppningsvis tappar hon de där vassa valptänderna snart. Men jag lovar - jag ska inte skicka julkort på Prappiljooren iförd tomteluva till nån - hedersord!

Å så Boffarna, förstår :)



Inspirazione

Så här års gäller det ju att hitta inspiration, så att man håller ut hela långa vintern. Jag satt och bläddrade bland mina bilder och hittade den här - Annelie Eriksson och Dahle när de kom tia på EM i Florac i år. Det är verkligen ett snyggt ekipage! Tänk att få sin häst i den där formen, tänker jag. Men...

Jag är ju så förtjust i min Pjompis, men han ser ju inte ut som en "riktig" distanshäst. Å så har han ju lite körigt med figuren, han lägger gärna på sig några centimeter extra runt midjan, om man inte ser upp. Nu har han stått i en månad, dels på grund av skadan han fick innan Dacke och dels på grund av att jag har lidit av twar, ME, svininfluensa och mykoplasma. Och vips! Genast börjar han se ut som en vetebulle. Men det är då det där med inspiration kommer in i bilden. Jag fattar att Pjompen aldrig kommer att se ut som Dahle, men man måste ju satsa på att optimera utefter hans egna förutsättningar. Och har man ett mål, blir det lättare att gneta sig igenom de mörka månaderna och förhoppningsvis komma ut på andra sidan med en lite slankare och snärtigare häst. Och är man riktigt ambitiös, tillämpar man samma principer på sig själv. Frågan är bara om man är riktigt ambitiös...
Bilden av Annelie och Dahle är tagen av Leonard Liesens, och även han har bidragit till inspirationen inför vintern. Jag och Emma åkte till Flen och kom fram så där lite fashionabelt sent (jämrans slingriga vägar till att gå långsamt!) och fick höra ett intressant föredrag av en mycket sympatisk herre. Jättekul initiativ av Ella Lindblom och Sara Lewerentz! Det är tur att det finns folk som orkar engagera sig och fixa roligheter för slöfockar som jag.
Så målet inför våren är: Snärtigare häst och snärtigare ryttare. Tally ho!