Pjompisen, min hjälte

Kraschat med transporten, ensam i ett främmande stall hela dan...
När vi bad honom kliva ombord för hemresa, funderade han en stund och sen gick han in.

Andra världar

I helgen var jag på besök i en annan hästvärld än den jag brukar vistas i. Min väninna A åker varje år till Falsterboveckan, och i år följde jag med i ett par dar. Jag har nog inte fatta vilket stort evenemang det faktiskt är, men det blev jag varse nu.

Vi kom ner på torsdag eftermiddag och hann se slutet på en hoppklass. Sen gav vi oss ut på mässområdet, och det var det fler som gjorde kan jag säga! Jäsingen vad trångt.
Jag inhandlade ett par Hunter-gummistövlar med tillhörande innersocka till kraftigt rabatterat mässpris, så nu ser jag höstens lervälling an med tillförsikt. Extra långa och extra varma stövlar!
Det fanns mycket annat fint att köpa men jag lyckades hålla mig, även om LAS-hjälmen för 1 995 kronor i stället för drygt 6 000 drog ganska hårt.
På fredagen var det dags för FEI Nations Cup. Vi var tidigt på plats på morgonen och fick bra platser precis vid staketet (på våra medhavda stolar). Vi satt bredvid det näst sista hindret, som var enormt! Nån av svenskarna sa visserligen att hindren såg så små ut, men han måste har varit vimsig. Hur kan hinder på 1.60 se små ut? Jag lyckades i alla fall ta ett sånt där perfekt kort när en av fransmännen kom svävande över hindret.

Det blev en mycket rafflande historia med extra omhoppning och allt. Efter de två grundomgångarna hade nämligen både Storbritannien, Sverige och Frankrike 12 fel var, vilket krävde en utslagshoppning. William Funnel för Storbritannien, Jens Fredricson för Sverige och Jerome Hurel från Frankrike gjorde upp i en sista omhoppning.
Funnel red felfritt, men Fredricson red tre sekunder snabbare och var också felfri. När fransmannen rev var saken klar - svensk seger! Och jag tyckte nog att Lunatic var den snyggaste hästen, en smidig liten rackare och inte en så där jätteklomp.

Det var fantastisk stämning på läktaren, även om jag tyckte att de som jublade högt när fransmannen rev var mer än lovligt osportsliga. Men, men...
På  kvällen åt vi finmiddag på den lite snofsigare restaurangen på området, och sen gick vi bort till Ryttarbaren. Väldigt trevlig stämning, bra liveband och toppen på alla vis. Ibland är det bra för tanter att få komma ut och vädra sig :)

Anne på Ryttarbaren

Det bestående minnet från helgen är de eminenta toalettvagnarna. Inga stinkande Baja-Major utan fräscha historier med spolning och allt. Det vore nåt ute på distanstävlingarna, det!

På allmän begäran kommer så slutligen en bild av Bappilooren idkande en av sina favoritsysselsättningar, nämligen att åka lantbruksmaskin ut på fälten och "hjälpa till". Här i den fina Avanten som vi har på prov från GJ Maskin.

Eller som di säger, di däringa fransosera: "En avant!"

Bråda dagar!

Som alla kanske har märkt regnar det mycket i Sverige i år. Det är ju halvbra när man ska försöka skörda vall. Vi hade redan bestämt att vi inte skulle ta nåt hö i år - det är för mycket jobb och för krångligt att förvara. Och tur var väl det, för det har inte varit nåt höväder, precis.
Vi behöver två dagar i rad med fint väder för att kunna plasta hösilage, och tack vare det har vi faktiskt lyckats bärga 50 ton småbal. POMI:n har fått bekänna färg, må man säga, och behöver pysslas om lite inför nästa skördetillfälle :)
När den är i topptrim ser den ut så här:

Ny för året är VacuMyggan, som faktiskt har överträffat alla förväntningar. I stället för att stapla balarna på pall för hand, "myggar" man nu smidigt upp dem med hjälp av en sugklocka. Balarna på filmen väger ungefär 40 kilo, och jag lovar att det känns när man lyfter dem för hand. Med myggan väger de nästan ingenting! Så till och med klena tanter som jag kan stapla 16 balar på en pall utan att avlida :)

Egentligen borde det vara Emma på filmen, för hon har myggat så att det har stått härliga till. Men när hon var med och jobbade var det sånt ställ att ingen hann filma nåt överhuvudtaget.
Nu går vi och väntar på lite sol, men väderprognosen ser ju inte jättemunter ut...
Mitt i skörden var det dags för Uppsalaritten och 80*. Jag och Emma (och hela hennes kompani med groomar) åkte upp på fredagen medan stackars Johan satt ensam kvar och plastade. Turligt nog var det två bilar som skulle upp, så Johan kunde åka upp på kvällen i Emmas fina sponsor-Audi.
Tävlingen gick jättebra, jag fick åter trevligt sällskap av Cecilia Hellesen-Hansen. Det går mycket lättare om man slipper rida ensam! De första slingorna låg vi ganska långt fram, så det var många trevliga möten ute på slingan. En liten miss i andra vet-grinden gjorde att vi fick pulsa om och tappade ett par minuter. Som tur var kom Ella Lindblom på Gioconda i kapp oss på sista slingan, och då fick Pjompen fart igen. Godkänd ritt med 12,6 i snitt. Det tar sig, sa gubben när det brann i skägget!