Vi behöver två dagar i rad med fint väder för att kunna plasta hösilage, och tack vare det har vi faktiskt lyckats bärga 50 ton småbal. POMI:n har fått bekänna färg, må man säga, och behöver pysslas om lite inför nästa skördetillfälle :)
När den är i topptrim ser den ut så här:
Ny för året är VacuMyggan, som faktiskt har överträffat alla förväntningar. I stället för att stapla balarna på pall för hand, "myggar" man nu smidigt upp dem med hjälp av en sugklocka. Balarna på filmen väger ungefär 40 kilo, och jag lovar att det känns när man lyfter dem för hand. Med myggan väger de nästan ingenting! Så till och med klena tanter som jag kan stapla 16 balar på en pall utan att avlida :)
Egentligen borde det vara Emma på filmen, för hon har myggat så att det har stått härliga till. Men när hon var med och jobbade var det sånt ställ att ingen hann filma nåt överhuvudtaget.
Nu går vi och väntar på lite sol, men väderprognosen ser ju inte jättemunter ut...
Mitt i skörden var det dags för Uppsalaritten och 80*. Jag och Emma (och hela hennes kompani med groomar) åkte upp på fredagen medan stackars Johan satt ensam kvar och plastade. Turligt nog var det två bilar som skulle upp, så Johan kunde åka upp på kvällen i Emmas fina sponsor-Audi.
Tävlingen gick jättebra, jag fick åter trevligt sällskap av Cecilia Hellesen-Hansen. Det går mycket lättare om man slipper rida ensam! De första slingorna låg vi ganska långt fram, så det var många trevliga möten ute på slingan. En liten miss i andra vet-grinden gjorde att vi fick pulsa om och tappade ett par minuter. Som tur var kom Ella Lindblom på Gioconda i kapp oss på sista slingan, och då fick Pjompen fart igen. Godkänd ritt med 12,6 i snitt. Det tar sig, sa gubben när det brann i skägget!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar