Jubileumsritten

Med anledning av att Ridsportförbundet firar 100 år går Jubileumsritten genom Sverige. Vi hade äran att få rida en av sträckorna - Karlsborg till Forsvik.
Starten gick på Fästningstorget inne i Karlsborgs fästning. Man riktigt kände hästhistoriens vingslag - tänk bara att få rida i Livregementets husarers spår! Pjompisen kände också av stundens allvar och drog in magen allt han orkade.
Innan starten höll Gitz Johansson, som är ordförande i Billingens distansklubb, ett litet tal och överräckte budkavlen till Sofia Bayard på Bandy, som skulle forsla den till Forsvik och lämna över den till nerkingarna som tog vid där. Det kändes riktigt högtidligt!

Gitz med budkavlen

Vi var fem stycken som red sträckan: jag på Pjompen, Johan på Tickan, Emma på Totte, Frida Welldal-Green på Hero och Sofia på Bandy.

På väg ut från fästningen

Alla som har varit på Karlsborgs fästning vet att man tar sig ut och in via några valv. Där fick vi snällt stanna och vänta på grönt ljus :) Vi fortsatte längs den fina strandpromenaden bort mot kanalen, och självklart blev det broöppning lagom tills vi kom fram. Vilket i och för sig var bra, för då kunde valda delar ur sällskapet justera sin klädsel så att de slapp svettas ihjäl.

Vi fortsatte ut ur Karlsborg, och efter några små omvägar kom vi ut på grusvägarna som leder mot Forsvik och kunde öka tempot.

Vi kom fram till det vackra Forsvik 10 minuter sena, vilket ju inte är så mycket att orda om. Där var det fullt med folk, och nerkingarna var säkert tio stycken. Budkavlen överlämnades högtidlingen, nerkingarna gav sig ut på nästa sträcka och vi begav oss till de väntande transporterna.

Johans snälla pappa Harald hade förbarmat sig och forslat bil och släp från Karlsborg till Forsvik. Han fick dessutom en ganska upphetsad Bappiloor på halsen, men det hade avlöpt utan några värre missöden.

Fika i det grö...gråa

Gitz hade med sig mackor och fika, så vi lastade hästarna och lät oss väl smaka. Man blir hungrig av äventyr! När det mesta var uppätet satte vi oss i bilarna och vände hemåt.

Och då kom regnet. Stackars ryttarna från Nerikes, de måste ha blivit helt genomblöta! Det fullkomligt vräkte ner. För vår del var det ju en mycket lyckad dag, men vi hade under alla omständigheter kunnat säga: Vi hade i alla fall tur med vädret!

Bappilooren hade en ganska jobbig dag, med en förfärande mängd både människor, hästar och andra hundar att hålla reda på. Hon kollapsade i bilen på vägen hem, det lilla pyret. Hon kanske börjar bli stor, men innerst inne är hon en väldigt liten hund :)