Min väninna Mari från Norge är en sån där riktigt genomkulturell person. Hon har alltid stenkoll på den bästa nya musiken (och nu menar jag inte senaste singeln från Lady Gaga) och vet vilka som spelar var. Jag har aldrig gått på så många bra konserter som när vi bodde i Stockholm båda två. Hon tog bland annat med mig på en gratiskonsert på Djurgården med en ung norska vid namn Ane Brun, som på den tiden var en ganska väl förborgad norsk hemlighet. En annan höjdpunkt var den turkiska sångerskan Muazzez Ersoy på Grand Hotels Vinterträdgård. Hon är tydligen montsterstor i Turkiet, och halva Sveriges turkiska befolkning hade klämt in sig i den lilla konsertlokalen. Stämningen var på topp, och Muazzez kunde göra saker med rosenbuketter som förde tankarna till såna där historier man har hört om Thailand och pingpongbollar.
Mari tipsade i alla fall om en video på youtube med nåt fruntimmer som hette Lizz Wright. Låten var en cover på Neil Youngs "Old Man". Neil Young har jag hört, men inte just den låten, och Lizz Wright hade jag inte en aning om vem det var. Men jag vet ju att Mari har näsa för excellens, så jag kollade.
Ja, vad ska man säga? Egentligen känns det som om alla andra kan sluta göra musik, och så kan Lizz ta hand om det själv. Och det är naturligtvis inte fel att ha hela två gitarrister i bandet som har sålt sin själ till djävulen. Neil Youngs version (som jag upptäckte tack vare det här) är också fin, men jag undrar allt om inte Lizz är ett strå vassare. Ett halvt, i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar