När vi kom fram till Skälvum, som ligger ungefär en kilometer från infarten till kliniken, var det tvärstopp. "Bilköer på västgötaslätten...?" tänkte vi förundrat. Vi blev i alla fall stående både länge och väl och till slut klev Johan ut för att försöka se vad som stod på. Det visade sig att det hade smällt ordentligt. När trafiken till slut släpptes på lyfte de bort vraket av den ena bilen, och det var inte så mycket kvar av den. Huga!
Väl framme i Husaby fick Pjompen en perfekt dos sedering, så att han genast kroknade. Han var så tröttis att jag kände att jag fick hjälpa till och stötta upp lite :)
Men kors i taket - ingenting var trasigt! Ingen skada på sträcksenan, och inga sprickor i benet. Bara ett otäckt och väldigt ömt sår, men sår läker snabbare än senor.
Ett särskilt omnämnande måste gå till vår fantastiska veterinär Kina Wahn. Hon kom akut när jag ringde sent på eftermiddagen (hon hörde kanske darret på rösten), rakade, tvättade, bandagerade och gav antibiotika och Metacam. Det är tur att vi har henne!
Johan har fått sköta penicillinsprutorna, och han har blivit en riktig virtuos. Svisch och svosch så är de 35 millilitrarna insprutade, och hästen blinkar inte en gång. Känns bra, för jag avskyr att ge sprutor!
Så i vanlig ordning får vi modifiera den planerade planeringen :) Vi får väl se vad det blir i år.
Babbilooren växer och står i. Vi har gått valpkurs, och där ägnade hon de första gångerna åt att skälla ut en amstaff-hanne som vi alltid hamnade bredvid. De har ju en tendens att stirra på andra hundar, och det gick inte hem hos Babbilooren. Inte hos hennes syster Sissi heller, för den delen, så den stackars Affe blev utskälld från två håll. Babbilooren blev i alla fall något av instruktörens kelgris. Dels för att hon (Babbilooren alltså) flörtade så skamlöst med henne, och dels för att hon är så otroligt lättlärd och vaken. Förhoppningsvis blir det en lydnadskurs till hösten.
För lydnad lär det behövas. Babbilooren är nämligen född med mer arvssynd är andra hundar, och hon är väldigt dominant. Ett tag fick hon till exempel för sig att gamle Boffen inte skulle få komma in och lägga sig i sovrummet på natten. Hon parkerade sig helt sonika på tröskeln och lät honom inte komma in. Stackars Boffar...
Annars har jag börjat leta ny sadel igen. Den gamla är ganska bra, men den börjar bli lite luggsliten. Funderar på en släkting till den jag har, en Star Trekk Delfin:
En Prestige DX Endurance:
De två sistnämnda är lite köriga - återförsäljarna i Sverige tar bara hem hopp- och dressyrsadlar, så man kan inte prova en ren distansmodell. Men jag tänkte försöka prova sadlar av samma märke som påminner om distansmodellen, för att se om de överhuvudtaget passar på Pjompen, som ju har ett klurigt sadelläge. Prestigen hoppas jag på eftersom jag har en Prestige hoppsadel som faktiskt ligger riktigt bra på Strax. Och Antares är intressant, eftersom den går att måttbeställa. Liiite dyr, dock :) Vi får väl leva på gröt ett tag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar