Härlig långtur i solen stod på schemat i dag. Jag och Emma gav oss i väg på Svenebyrundan, som är ungefär två mil. Först en hel del skritt, och sen en lång sträcka där man kan ligga på rulle.
När mina Podium-stigläder var nya, gav de ifrån sig ett ljud som lät så här - ii-åå-ii-åå. Med tiden har ljudet avtagit, för att till slut upphöra helt. Men Emma har en ny Podium-sadel med nya stigläder, så den låter ii-åå-ii-åå. I alla fall...
Vi kom fram till stället där det är dags att fatta galopp, och genast började Emma låta ii-åå-ii-åå. Plötsligt hörde jag ett annat ljud. Det lät nånting i stil med öööhhh, öööhhh. Ja, ni vet, som man tänker sig en snuskgubbe som står och lurar bakom hyllan med lösgodis. Det var min sadel, som hade fått ett helt nytt ljud! Och vilket liv det blev! Ii-åå-ii-åå, öööhhh, öööhhh, ii-åå-ii-åå, öööhhh, öööhhh...
Det gick inte att hålla sig för skratt, så vi galopperade fram, hjälplöst kippandes efter andan och med tårarna sprutande. Hästarna tittade bara lite undrande på varann och galopperade vidare som om inget hade hänt. En underbar tur med två coola killar. Det var bara när vi nästan var hemma som de försökte sticka :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar