Blast from the past

Vi har väldigt mycket bra ridvägar runt Ekby, men eftersom det ligger i Tidandalen så är det ju ganska platt överallt. För några år sedan bodde jag på Sveriges vackraste plats, nämligen i Öglunda uppe på Billingen, och där är möjligheterna till klättring oändliga. Vi packade därför in Piff och Puff (alias Pjompen och Hero) i åklådan och åkte hem till mina snälla före detta grannar Anna och Pär.
Vi började med att ta Grekabacken upp på berget. Backen heter så på grund av att man passerar Grekland ungefär halvvägs upp. Där låg tidigare ett hus och där bodde Jean Greken, tror jag (måste läsa på den lilla skylten nästa gång.) Efter Grekland brantar det till ordentligt och det gäller att ha dragit åt sadelgjorden för att undvika otrevliga överraskningar. Om allt går bra når man Billingens topp och får en sagolik utsikt över landskapet nedanför. Som vanligt går det inte att fånga det storslagna på bild, men ni får använda fantasin.

Vi red hela vägen bort till Backa gård på Hallenvägen, där vi kunde ligga och rulla i galopp en bra stund utan att få ett enda bilmöte. Borta vid Ljungstorp hittade vi nån slags ridväg som sköttes av nån förening som vi inte kan komma ihåg namnet på. Där blev Hero kissenödig.

När vi kom fram till Backa gård hörde vi ljudet av en vagn bakom oss, och runt en krök dök ett litet vagnsekipage upp. De som har sett filmet "Vittne till mord" när Harrison Ford hamnar hos Amish-folket kan föreställa sig hur det såg ut. Inne i den lilla vagnen satt en man med skägg ner till knäna, och en kvinna som såg ut som folk gör mest. Strax hade i alla fall aldrig sett nåt så förfärande och visade tydligt vad han tyckte om dylika påfund. Om dem tyckte han INTE.
Vid Backa vände vi åter kosan mot Öglunda och lyckades vimsa bort oss i snårskogen. Till slut fick vi erkänna oss besegrade och rida tillbaka ner på vägen. I höjd med Såntorp, där Strax en gång stod uppstallad, vek vi av upp på berget igen och fick en ordentlig klättring. Härligt!
På väg tillbaka till Anna och Pär stannade vi till hos mina gamla hyresvärdar Jonas och Anita. Det var så roligt att träffa dem igen, och väldigt nostalgiskt att se mitt fina lilla hus där jag hade det så bra.
Både Emma och jag var  mycket nöjda med turen, en tur som vi sen dess har gjort om en gång till, den här gången i sällskap med Sofia och Bandy. Den gången red vi åt andra hållet, vilket var toppen. Tyvärr glömde alla kameran, så det bidde inga kort :)