Fånerier

När jag var liten läste jag Lucky Luke. Mina äldre bröder hade alla albumen, och allt som de gillade, gillade ju förstås också jag. Ett album hette "Ömfotingen" och handlade om den engelske adelsmannen Waldo Badmington som kom till vilda västern för att göra anspråk på ett arv.
Hero får mig alltid att tänka på den där Waldo. Samma fisförnäma min, med näsan lite i vädret.

På den här bilden ser han ju i och för sig bara snäll och glad ut, man om man känner honom så vet man att hans inre min egentligen ser ut så här:

Sen var ju steget inte långt till att försöka lista ut vilka figurer de andra djuren är.

Babbilooren är enkel, hon är Marsipulami. Hon är oerhört kärleksfull, nästan så att det blir jobbigt ibland, men om nån är dum så blir hon jättearg! Och så är de ju prickiga båda två.

Pjompisen är också ganska lätt.

Han kan vara lite sävlig, men han har en massa idéer som han själv tycker är väldigt bra. Och så är han en hopplös olycksfågel - precis som Gaston Lagaffe.

Totte är en liten filur.

Han ser änglalik ut, lite som en klok elefant, men under ytan kokar det av hyss och busiga påhitt. Han är Emil i Lönneberga.

Sen blir det lite svårare. Boffen är liksom bara Boffen - stor och snäll och kanske inte smartast i klassen. Men gulligast!

Tickan är lite som Prussiluskan - hon snurrar runt och lägger näsan i blöt och får alla närvarande att känna sig lite nervösa. Tur att hon är så söt!

Orion heter Frosty Orion, eftersom hans mamma är travare. Han kallas därför numera för Frosty Bollocks, efter tidningen Fast Bikes testförare.

Jag själv känner ju ett visst släktskap med Svampbob Fyrkant. Lite vimsig, med fånig uppsyn.

Emma ÄR My Little Pony.

Johan påminner lite om Kalle och Hobbe. Mycket frågor och funderingar, lite motvals. Och han bär gärna solglasögon.
Som sagt - fånerier :)