Det var en helg i världspremiärernas tecken. Finnerödjaritten i det vackra Tiveden, och fyra debutanter som provade sina vingar.
Debutant nummer ett var Orion, alias Frosty Bollocks. Han hade sällskap med Emma på sitt livs första distanstävling, och det var som om han aldrig hade gjort nåt annat. Gick som en klocka, klarade veterinärgrinden galant, åt som en häst.
Debutant nummer två var Tickan. Hon tog sällskap med Johan på sin första distanstävling, och även om hon inte gled fram lika friktionsfritt som Orion så får man nog säga att det gick över förväntan. Det var lite skakigt i besiktningen (Va, ska hon TA på mig?!) och kanske inte bara glada miner mot de medtävlande ute på banan, men annars gick det bra. Tyvärr blev det nästan tappsko en bit in på andra slingan, men det redde sig det också.
Debutant nummer tre var min finaste Johan. Som ende man (var håller alla karlar hus?!) tog han sig runt sin första Clear Round, trots att han fick gå den sista milen på grund av tappskon. Det är tur att han har lite cykelmuskler kvar :) Lite nervös innan start, men han höll nerverna i schack och klarade allting galant, trots att han inte har den lättaste hästen.
Och så sist men inte minst - debutant nummer fyra. Babbilooren hade premiär som groom-hund, och även hon skötte sig över förväntan. Jag var lite nervös för att hon skulle skälla ut varenda människa efter noter, och även om hon kanske höjde rösten ett par gånger så var det inget att orda om. Jag kunde till och med lämna henne vid viloplatsen och försvinna bort och hämta vatten utan att hon opponerade sig. Och det är ju tur att hästmänniskor inte är så hundrädda av sig eller får panik om de får lite smuts på byxorna :)
Till skillnad från Sämsholmsritten, där vi var två hinknissar på ett ekipage, var jag denna gång ensam nisse åt två ekipage och det hade väldigt menlig inverkan på fotograferandet. Jag lyckades ändå få några bilder på andra ekipage, även om det inte blev så många.
"Rosa tjejen" - Beatrize Öberg-Tillbom på Natallica
Maria Mildh på den söta Ronya
Vinnaren Anita Jansson på Wox, som elegant sitter av efter målgång
Tvåan Birgitta Almlid på vackre Lawrence
Det var en riktig höjdartävling, med fantastiska funktionärer och jättefin tävlingsplats (riktiga toaletter, bara en sån sak!) Tack, Nerikes Distansryttarklubb!
Vill dessutom tacka Birgitta Almlid, som sprang och hämtade en röd rosett åt oss när vi insåg att en brunstig Tickan på tävling gärna hötter med baknävarna. Och tack till Gun Karlsson, som sprang runt och letade efter oss på hela tävlingsplatsen för att överlämna rosetter, diplom och tävlingsböcker. Det kallar jag service minded :)
Vi hoppas att det blir tävlingsklasser nästa år, för vi kommer garanterat tillbaka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar