2008 hamnade jag och Strax i Stockholm, eftersom Johan dök upp och frågade chans. På våren red vi vår första prova på, vilket var en ganska sävlig historia. Tyvärr så blev det ingen säsong det året, eftersom Pjompen skadades i hagen på betet.
2009 var det åter dags för en PP i Lovisedal. Den här gången var hästen i bättre form, och vi höll god fart, nämligen maxfarten på 10 km/tim. Det gick jättebra och gav verkligen mersmak. Bilden längst upp är tagen precis före starten.
Tyvärr så blev det ingen säsong det året heller. Först blev Strax sparkad av en ondskefull häst i hagen. Det var en av flera sparkar av samma häst, och jag bestämde mig för att flytta. Som tur var blev en plats på lösdriften på Fågelsången ledig, så vi flyttade dit. Men första dagen som Strax släpptes in med de andra hästarna lyckades han köra in en pinne i benet. Det resulterade efter mycket fram och tillbaka i en operation, eftersom han hade fått en abcess inne i benet. Operationen gick bra, men han stod från den 25 juni 2009 till i januari 2010. Suck...
På sommaren 2010 var det dock dags för vår tredje PP, den här gången på Uppsalaritten. Det var stekhett, 30 grader i solen, och i skogen svärmade flugor och bromsar runt ekipagen. Allt gick dock bra, och det var väldigt roligt att vara i gång igen.
I augusti var det dags för vår första clear round - 50 km på Billingeritten. Starten blev något kaotisk. Först började regnet vräka ner, och när vi väl kom iväg kom plötsligt en av hästarna som gick längst bak skenande förbi alla andra. Strax blev både rädd och taggad och ställde sig på bakbenen. Det tog en stund att lugna ner honom, men till slut kunde han koncentrera sig på att trava i ganska lugnt tempo. Det var lite kladdigt på sina ställen, men det var en härlig ritt, och det var roligt att vara "hemma" igen. Pjompen gick i mål med krafter kvar och klarade slutbesiktningen galant!
På hösten var det dags för den första tävlingsritten - 50 km på Fjällnoraritten. Inför den hade både jag och Strax varit lite småknackiga, så det var med viss tvekan jag åkte dit. Till slut bestämde jag mig i alla fall för att åka. Det var en härlig höstdag och jag fick sällskap med Karin Gadde på första slingan. Hon äger Strax halvbror. De har samma pappa, men brorsan Portello är gjord med flit. Hon pulsade in snabbare än jag, så vi gav oss ensamma ut på andra sträckan. Efter några kilometer fastnade en sten i Pjompens sko. Jag hoppade av och lyckades få bort den, och fortsatte sen. Nu började hästen bli trött, men jag peppade honom så mycket jag kunde, och ibland fick vi lite draghjälp av andra. Några kilometer från mål fastnade en sten till i skon. Och den här gick inte att få loss! Naturligtvis hade jag glömt hovkratsen, och jag satt i tio minuter och kämpade för att få loss stenen. Till slut tog jag haken på biothantyglarna och bände och krånglade, och si! Äntligen lossnade den. Nu började det dock närma sig maxtid och jag visste inte om jag skulle hinna i mål på de tillåtna fem timmarna. Strax var dessutom öm i hoven, vilket sög musten ur honom. Jag sjöng och kom med glada tllrop hela den sista biten, och vi gick i mål...med 30 sekunder till godo! Puh!
I slutbesiktningen fick han en etta på rörelser, och det visade sig när vi var hos hovis nästa gång att han hade fått en lite utgjutelse under skon. Men vi var i alla fall godkända på vår första tävling!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar