Sedan en månad har jag och Strax börjat hoppträna, och det är verkligen hur kul som helst. Jag och Emma fick haka på Jennie som hade en duktig hopptränare, nämligen Eva Franzén. Jag har aldrig varit någon hejare på hoppning och därför har Pjompisen inte fått hoppa annat än löshoppning och små skutt över nåt nerfallet träd i skogen. Det visar sig att han har en viss fallenhet för denna disciplin. Hans matte sätter dock käppar i hjulen för honom. Men vi lär oss! Man kan visst lära gamla kärringar att sitta. Man kan inte påstå att vi är uppe på några Grand Prix-höjder, men vi riktigt flyger fram! Ibland flyger vi kanske fram lite väl fort, men ridhusväggar är utmärkta bromsverktyg :)
Eftersom Hero var och tävlade i helgen fick han vila, så Emma följde med som bomkalle och fotograf. Men det är nåt konstigt med ridhus och fotografering - just ridhus förefaller avge nån slags strålning som gör alla bilder gryniga och mörka. Så jag letade helt sonika upp en bild på Pjompens mormorsfar, Welton Louis. Lite annan höjd på hindret, kanske, men stilen är densamma. På hästan, alltså. Ryttaren talar vi lite tyst om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar