Sämsholmsritten 2011

Debut som hinknisse, och det var hur roligt som helst! Emma skulle rida 80 km, så jag och hennes mamma Inga skulle hjälpa henne.
Upp klockan fyra... Huga! Men det är bara att bita ihop. Vi kom iväg utan problem och var framme i god tid för att hinna lasta ur, fixa med vatten och besöka Bajamajan.
Starten gick klockan 08.30 och Hero fick sällskap av två gamla stallkompisar, Obelix och Vient, och Straxens halvbror Portello. Rena skimmelmaffian!

Hästar och ryttare hade gett sig av, så Inga och jag bestämde oss för att leta upp hinkplatsen i god tid "så att vi hinner äta lite frukost". Hm... Det visade sig att ingen av oss var någe vidare på att läsa karta, så vi åkte genast fel. Efter en del om och men (får man verkligen köra på enskild väg?) hittade vi rätt, men nån frukost blev det inte tal om. Vi hann bara få ut alla grejer, så dök de första ryttarna upp, Jessica Homlberg och Eva Mårgård. De stod på ordentligt, men det dröjde inte särskilt länge förrän skimmelligan dök upp. Hero var dock helt ointresserad av att dricka, så de pinnade vidare. Vi hoppade in i bilen och åkte till nästa mötesplats, men inte helle nu var det nån åtgång på vattnet, så vi åkte tillbaka till tävlingsplatsen.

Hero såg hur pigg ut som helst efter första slingan, och klarade veterinärbesiktningen utan problem. Svampning, mat, vatten (fast inte så mycket) och så ut på nästa slinga.
Den här gången hittade vi ju, och tur var det, för Emma red nu ensam och hade ökat tempot en smula. Samma sak som på första slingan - Hero var inte törstig, Emma fick nytt vatten i sin vattenflaska och så galopperade de vidare. I mål efter slinga två, veterinärbesiktning och 30 minuters paus.

Efter slinga två åkte ett av tätekipagen ut, så Emma gick ut på tredje och sista slingan som tvåa efter Jessica Holmberg. Jag och Inga kände oss nu helt hemtama och gasade på som Björn Rallygård genom skogen. På den här slingan började Hero dricka ordentligt. Han var pigg som en mört och Emma kunde galoppera i mål till publikens jubel. Emmas första åttamilare (Hero har gått åtta mil tidigare) gick på fantastiska 15,1 km/tim, och då tyckte ändå Emma att hon höll igen. Det räckte till en andraplats! Helt otroligt.

Vann gjorde Jessica Holmberg på Ruwacha, och trea blev Olof Martinsson på Vient, som också fick pris för Best Condition.

Vilken rolig dag! Allt (nästan) gick helt perfekt och vi kom hem med en pigg och glad häst och en trött och lycklig ryttarinna. Mer sånt!
När jag kom hem hade jag fått mejl från min svägerska, som ligger på sjukhus och tar igen sig :)
Världens finaste Ericsson hade varit på äventyr med skolan på Bogesunds ridklubb. Äntligen blir det nån ordning på aktiviteterna!

Eller för att citera gamle Winston: "There's someting about the outside of a horse that's good for the inside of a man." Eller boy...