Rysningar

För nästan tio år sen hamnade jag och min bästa väninna Anne av en slump på en kinesisk film av den för oss helt okände regissören Zhang Yimou. Kanske var det tack vare "Crouching Tiger Hidden Dragon" som kommit några år tidigare, kanske var biljetterna slut till filmen vi egentligen hade tänkt se - jag minns inte. Filmen hette i alla fall "Hero", och när eftertexterna började rulla satt vi bara och gapade (vi snöt oss lite också, och torkade några tårar). Jag hade sinnesnärvaro nog att se vem som hade gjort den fantastiska översättningen, och det var den eminente Jonas Fåhraeus som lyckades förmedla ett medeltida Kina utan att låta som en högtravande idiot.
Allting i filmen var bedövande vackert, inte minst musiken, och det var ingen mindre än Itzhak Perlman som hade ställt sin violin till förfogande.

Några år senare gjorde Zhang Yimou "House of Flying Daggers", och då vågade han gå hela vägen och välja ett kinesiskt instrument i stället för ett västerländskt. Den märkliga erhun låter nästan som en människoröst och får i alla fall mig att rysa så att till och med de små hårstråna på tårna ställer sig upp.

Båda filmerna tillhör genren wuxia, som har gamla anor i Kina. Det är som ett slags samuraj-fantasy, och det förekommer mycket flygande över hustak och gående på bambuträd. Det är med andra ord helt fantastiskt! Och vackert, så vackert...

Edit: Sen jag skrev det här inlägget har den underbara lilla fan-filmen tagits bort från youtube, så nu blir det bara musiken utan rörliga biler. Ja, ja...