2011

Jaha, då har det gått ett år till. Ett märkligt år på många sätt. En del ner, men också mycket upp. Nytt hus, en helt ny värld fylld av gräs, traktorer och balpressar. Nya hästar och nya hundar. En bild säger ju mer än tusen ord, och är dessutom roligare att titta på, so... Here we go!

I februari blir köpet av Erik-Jonsgården klart. "En perfekt hästgård", tänkte vi. "Vi gör väl om vallen till bete och köper in foder." Trodde vi, ja...

Med på köpet, till det facila priset 10 kronor, följde den lille Miller Mus. En mycket vän liten herre, och en överdängare på råttjakt.

I april var det dags för säsongsdebut på Sydnärkeritten. Jag och Emma åkte dit med Strax och Paxzina, och det var en härlig ritt. Enda kruxet var att Strax fick krupp så fort hans lilla älskling Paxzina kom mer än en meter ifrån honom. Så då lärde vi oss det!

Bilden, som är tagen av Carro Pont, är min favorit från 2011. Det är jag, Anna Lundholm på Itz Sheila och Emma på Paxen. Önskar jag var en lika duktig fotograf...

I maj var det Hökensåsritten. Härligt väder, vacker bana, men lååånga backar och lååång vinterpäls. Straxen fick, till sin stora lycka, gå på mer än vanligt under första slinga. Det, och det varma vädret, ledde till lite bakläxa i pulsningen. Så lärde vi oss det :) Jag var inte helt oberörd själv, vilket syns på den något bredbenta gången...

Å sen var det dags för höskörd. Fina Casey, den lilla 60-hästars traktorn, fick gå på högvarv. Med benägen hjälp av släkt och vänner fick vi in närmare 30 ton hö på en dag. Sen var vi inte så tuffa...

I juli köpte Johan äntligen en egen häst! Tequila Dreams, världens ädlaste häst. Okänd härstamning, okänd ålder, någon fjollighet :) Visade sig hänga med bra på de längre turerna, bara hon slapp gå först. Högtidligen omdöpt till Ers Majonnäs, eftersom The Rock redan var upptaget.

I augusti var det meningen att vi skulle ta det stora klivet upp på 80 km. Straxen var jättefin efter en osedvanligt lång skadefri period. Dessutom hade vi ju lyxen att bo bara några mil från tävlingsplatsen. Allt började perfekt, men efter två mil tog det slut. Tappsko...

I september körde vi i gång med andraskörden, som vi skulle plasta in. Med ovärderlig hjälp från Emma, som förutom att vara en kalaspingla  är både ung och stark, startade vi våra nyinköpta Wolagri-plastare. Och även om de var lite bångstyriga i början, fick vi snart schvung på mackapärerna!

Nu började vi inse att det var gräsligt roligt att göra gräs, och Ekby Foder föddes. Expansionsplanerna är som följer - världsherravälde!

Andra försöket på 80 km - Dackeritten i september. Allt såg fint ut, bilen var packad, släpet kopplat. Men när jag tog in hästen från hagen för tvagning innan avfärd, visade det sig att ordningen var återställd. Strax hade fått en tjottablängare på frambenet (jag har mina misstankar om den skyldiga) och var svullen och halt. Stelkramp, antibiotika - hela faderullan.

I oktober kom Prappilooren. Liten och tuff, obegränsat med energi. Blir perfekt att ha med på långritter. Kan valla hem eventuella löshästar.

Farbror Boffen har inte samma lugna liv som tidigare. Ibland beklagar han sig lite, men faktum är att han har levt upp och är nästan lika leksugen som valpen.

Som ett led i expansionen var vi tvungna att byta ut vår gulliga minitraktor Casey mot en större variant, en New Holland på 115 hästar - Nasse. Invigningsturen skedde sent på kvällen runt gärdena ner mot Tidan, med Boffen och Prappilooren inklämda i förarhytten. Kändes som att vara mitt ute på havet en blåsig natt :)

Sen har det banne mig bara varit virus för hela slanten. Lungvirus, halsvirus, snuva och maginfluensa. Men nu ser det ljusare ut, och ett nytt år ligger framför oss. Önskningar inför 2012? Att vi får vara friska och att skörden inte krockar med Uppsalaritten :)

Hoppas att alla får ett jättebra år och att vi ses ute i spåret. Lev väl!