Fest inomhus

Jag började inte köra hästtransport förrän jag hade fyllt 40. Jag har märkt att allt man inte har lärt sig som ung blir klurigt att lära sig som gammal. Eller som nån sa i Downton Abbey: "Kärlek är som att lära sig rida eller tala franska. Man måste börja när man är mycket ung, för det är nästan omöjligt att lära som vuxen." Jag var så nervös under de första åren att jag blev alldeles flammig över hela kroppen. Inte för att jag är så himla tuff nuförtiden, men nu kommer jag i alla fall upp i över 50. Ibland.
Nåt bland det absolut sämsta med att bo i Stockholm var att man alltid började resan på stora, hårt trafikerade trafikleder med många filer. Oavsett vart man skulle var man först tvungen att navigera ut på antingen Essingeleden, Södertäljevägen eller Nynäsvägen. Och där satt man och höll krampaktigt i ratten när suget från de omkörande långtradarna fick hela ekipaget att svaja. Usch! Dessutom var vi ofta på väg till veterinären, eftersom det inte fanns nån hästveterinär i Nacka och man var tvungen att åka till klinik så fort det var nånting.
Annat är det i Ekby! Här bor vi granne med en veterinärstation som tar emot smådjur, och som dessutom har flera veterinärer som är superduktiga på häst. Inte bara lite duktiga - Kina Wahn är till och med fena på tänder, så vi behöver inte ens åka in på klinik när det är dags för tandkoll. Kan det bli lyxigare? Häromdagen var det dags för återbesök. Jag hade slarvat och inte kollat Pjompens tänder på två år, och eftersom han har överbett hade han fått riktiga huggtänder längst fram!

Det var inte jättelätt att ta kort, men tittar man noga ser man att den främre tanden är alldeles för lång.

Och så här fint blev det när det var färdigt! Nu kollar vi om sex månader igen, och sen ska tänderna vara perfekta. Kina kan inte ta för mycket varje gång, eftersom hon då skulle komma åt pulpan - och det vill man ju inte!

Det krävs ju en del lugnande medel och Stesolid för att man ska kunna bända upp munnen på hästarna. Vissa behöver lite grann, andra behöver lite mer. I just det här fallet var det Gradelin som behövde lite mer, för hon tänkte då rakt inte låta nån rumstera runt i munnen hur som helst! Överlag kan man dock säga att stämningen i stallet blev ganska stillsam till slut.



Trött...

...tröttare...

Tröttast!

Kameran i min telefon är inte särskilt avancerad, den har bara tre olika lägen: landskap, natt och fest/inomhus. Och eftersom vi hade fest inomhus, så fick jag använda det!