Kan det va en skitsäsong, tro?

Vi skulle ha åkt till Växjö i dag. Vi skulle egentligen vara nånstans i närheten av Falköping, men det är vi inte. För i morse när jag plockade in Pjompen för att göra honom fin inför starten på Dackeritten i morgon, såg frambenet ut så här. Ett djupt jack och en ordentlig kula. Pjompen är inte den känsliga typen och brukar inte oja sig för lite Klorhexidin, men han var så öm att man knappt inte fick komma när honom. Och så var han halt... Stackars vännen! Så nu börjar det se ut som om även den här säsongen ska bli skit. Uppsalaritten blev inte av på grund av strul, Billingeritten slutade snöpligt efter två mil, och så det här. Suck! Har vi sett det förut? Svaret på den frågan är tyvärr ja. Vår snälla veterinär kommer i eftermiddag, och vi får hoppas att det inte är så farligt. Så vi kanske kan komma till start på Medeltidsritten om två veckor. Om nån är fena på voodoo eller andra vidskepligheter får de gärna sätta i gång och lobba för att inget dumt ska hända innan dess. Alla bidrag mottages med största tacksamhet!
Allt är dock inte tråkigt. Vi har fått iordning en liten ligghall, så att hästarna kan gå in när det blåser riktigt snålt. Sanden levererades av Gruskungen, så den måste ju vara nåt alldeles extra:)

Dessutom lät vår snälle granne oss ta råghalm på hans fält, så Johan gav sig ut i sörjan och pressade två balvagnar med halm.

Den lokala veterinären, Kina Wahn, har araber med lite samma stam som Pjompisen (de kommer nämligen från samma stall) och hon har en liten åring som jag har varit och tittat på. Då visade sig att Pjompisens uppfödare, Anna, har köpt ett helsyskon till det lilla stoet som jag tittade på. Han är nu tre år, så vi bestämde oss för att åka upp och titta på honom. Jag, Emma och Kina åkte upp till Toresäter på Billingen och tittade på Annas fina hästar. Och hon har annat än hästar!

Alpackor! Hur gulliga som helst. Lamor är tydligen riktiga ondingar - Kina kunde till exempel berätta att man är tvungen att använda stora sköldar med titthål i när man ska behandla dem. Men alpackor är snella. Och låter ungefär som en sån där kossa-leksak som man vänder på för att få den att låta.

Det här är El Elasticas helbror El Gretto. Han var en mycket trevlig prick. Men sen hade Anna även en liten halvbror till Hans Pjomphet, som jag tror hette Shabaan. Det är ju konstigt, det där. Om man har en häst som man tycker om, så vill man alltid köpa på sig deras syskon. Jag blev så förtjust, men det var tydligt att Anna själv var mycket förtjust i den lille, så den säljer hon inte. Suck...

Lite lika är de allt, och han suger in hakan på samma sätt som storebror.







Jag är en mycket dålig fotograf. Bilden här ovan är ett bra exempel på hur dålig fotograf jag faktiskt är. Meningen var att jag skulle fånga ekipaget i språnget, men så blev det ju inte riktigt. Men det var väldigt roligt att äntligen få se min guddotter Sophie tävla på sina fina häst Etosja. Etosja är en riktig panghäst och Sophie är superduktig, så de skuttade enkelt över hinder på 1.20. Hilfe! Jag får svindel bara jag står bredvid.
Vi kom i alla fall fram till tävlingsplatsen två minuter innan Sophie startade, och mamma Annes sista sms till mig löd: Spring! Så det gjorde jag, och hann precis fram.

Jag avslutar med en bild som illustrerar smörgåsen makt. Den aktuella smörgåsen befinner sig strax utanför bild, men jag tror att många ändå kan gissa dess ungefärliga position. Alla gillar smörgås!