1) En traktor, så att man kan flytta balarna.
2) Tillräckligt många hästar, så att hösilaget går åt snabbt nog.
Jag har i och för sig stått i stall där man struntade i att det blev en massa annat i hösilaget än just hösilage (jäst, mögel etc), men de som är lite knussliga och bara har ett par tre hästar kan ju tänkas vilja ha hösilage i mindre förpackningar - vi själva till exempel. Sagt och gjort - vi köpte en plastare för småbal.
Och förra helgen blev det ett fönster i det eviga regnandet, så vi slog ungefär halva det lilla fältet - fältet med det finaste timotejgräset.
Man vill ju gärna veta hur mycket gräset har torkat, så att man får fram halten torrsubstans, eller ts. För det behövs:
En ugn
En hushållsvåg
Några kärl
Vid sista mätningen var vi uppe i 57 % ts, men det rörde sig nog snarare om mellan 45 och 50 %.
Johans snälla pappa Harald körde traktorn och pressen, Johan var runner och fixare, och jag och Emma körde plastaren. Som vanligt när man gör nåt nytt blev det struligt i början. Plastaren visade sig vara väldigt temperamentsfull och påminde mer om nån slags förhistorisk metallspindel än nåt annat och for runt och välte och hade sig. Men när Johan och Emma hade luskat ut vad som var fel, gick den som en klocka och vi plastade 3 ton på ungefär fem timmar.
Emma i full schvung vid plastaren
Så här såg det ut när vi var klara...
Och här har vi den färdiga produkten!
Nu ska de små liven ligga och gotta sig i tre veckor till en månad, och sen kan man öppna och se vad som har hänt därinne. Spänningen är ju olidlig!
I dag kör vi nästa omgång - ett prov ligger i ugnen och Johan vänder gräset för tredje gången. Bara det inte börjar regna!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar