Flytt!

Äntligen gick flyttlasset. Vilket bax! Johan var sjuk som en örn men kämpade på som en riktig hjälte, med benägen hjälp av Rickard och Erkki från flyttfirman.

Bära, bära, bära, bära... Och så en del ihopskruvande av möbler. Fast det mesta står kvar i travar lite här och där i huset, det är bara det viktigaste som är uppackat.
Flytten gick alltså på tisdagen den 3/5 och på onsdagen blev jag magsjuk och kräktes hej vilt. Perfekt! Såg framför mig hur helgens tävling flög sin kos, och flyttberget växte ytterligare några meter. Men si! På torsdagen var jag redan kryare, om än lite darrig.
Nu när alla grejer är borta ser man hur huset ser ut igengkligen, och det är riktigt mysigt. Det är mycket som ska fixas till, men det kommer nog att bli toppen.
Huset har sin alldeles egen stallkatt, som fick stanna kvar när den förra familjen flyttade. Han heter Miller och är en oerhört sympatisk liten rackare. Han kommer galopperande emot en som en hund när man kommer hem och stryker sig gärna mot ens ben. Han vet dock inte hur man blir lyft, då blir han alldeles konfys, men han gosar gärna från marken, så att säga.

Dessutom har han redan visar att han är en "mouser" av rang. Redan första dan hade han fångat en råtta som han stolt visade upp för att sedan raskt sluka den med svans och allt. Så ska en riktig stallkatt vara!
Hästarna har funnit sig väl tillrätta i sitt nya hem. Strax vaktar lite så att Hero inte kommer för nära Paxzina, men stämningen är väldigt godmodig. När en av dem hämtas ur hagen ropar de andra och vill att han snart ska komma tillbaka.
Och sen var det ju tävling, mitt upp i allt flyttstöket. Ingen optimal planering kanske, men vad gör man? På lördagen styrde vi kosan mot Tidaholm och Hökensås (på vägen passerade vi Velinga och stämde naturligtvis upp i klassikern "En rock i Velinga" av Eddie Meduza). Sista biten upp mot tävlingsplatsen bestod av en lång och brant backe. Några stackare med två hästar i släpet hade fastnat halvvägs upp, men Toyotan bara tuggade på och vi kom upp hur lätt som helst. My Toyota is fantastic! Vädret var också fantastiskt, rena sommarvädret, och det skulle visa sig bli lite problematiskt för vissa. Jag hade på förhand bestämt att jag skulle rida på lite hårdare den här gången och låta Pjompen gå med täten i stället för att bråka med honom om farten (han har ju lite svårt att hålla sig om nån ligger framför). Sagt och gjort, vi höll god fart en bra stund och galopperade fram längs skogsvägarna. Hökensås är en ganska kuperad och tuff bana, så jag ville inte blåsa på för snabbt heller. Vi höll i alla fall god fart de första 31 kilometrarna, och saktade av den sista biten in mot första veterinärgrinden. Sista biten gick rakt upp i nästan en kilometer, vilket var tufft i värmen. Väl inne i grind började vi kyla, men pulsen ville inte riktigt gå ner. Dessutom skulle Pjompen bråka och ville äta, och det är inte alls bra för pulsen. Efter en stund var han ändå nere i 60 slag/minuten, så jag sa till om pulsning. Då hade han plötsligt 68 slag/minuten! Va?! Så det var bara att gå ut igen. Vi fortsatte att kyla, men pulsen gick upp och ner. Till slut var han nere på 57 och jag sa till om ompulsning. 60 slag, precis på gränsen! Puh... Välbehövliga 30 minuters paus med mat och dryck till både ryttare och häst, och sen var det bara att ge sig av igen. Pjompen tyckte att det var lite konstigt att ge sig av alldeles ensam och ville inte gärna trava, så jag lät honom skritta den första biten (nerför de långa backarna). Efter ett tag kom flera andra ekipage ikapp oss, och då blev det fart i Pjompen igen. Fåntratt :) Den sista slingan var 18 kilometer lång och gick något långsammare än första slingan, men vi kunde trava i mål med krafter kvar och Pjompen hälsade glatt alla hästkompisarna i målområdet.

Här är vi direkt efter målgång. Lägg märke till den något bredbenta gången...
Strax uppfödare Anna och hennes familj var där, och det var jättekul att hon fick se honom igen. Hon var riktigt chockad över hur kraftig han har blivit. Strax halvbror Agil, som Anna tränade i galopp förut, var också med och tävlade. Han kom på sjunde plats, och vi kom på nionde plats av 20 startande. Förra gången vi tävlade fem mil kom vi sist av 20 ekipage, så det tar sig som gubben sa när det brann i skägget!