Det kom ett brev...

...fast det gör det ju aldrig nuförtiden. Men jag fick en kommentar på ett gammalt blogginlägg. Pjompens mormors nya ägarinna, Amanda, skrev en hälsning. Haysford Heiress, eller Brownie som hon kallas till vardags, är en pigg 22-åring. Och på Amandas beskrivning låter det som om hennes blod flyter tjockt i Pjompens ådror:
Brownie gillar att springa fort.
Brownie vill gå först, utom om det dyker upp nåt som kan verka läskigt - då skickar hon fram nån annan.
Hon har stenkoll på stenar och pinnar, och använder dem som ursäkt för att slänga sig.
Hon vill gärna bestämma själv.
Så mina misstankar blev egentligen bara bekräftade - Pjompens inre ponnyskaft lever och har hälsan!

I går blev det en härlig tur på tre och en halv timme. Red på en traktorväg längs sjön Östen, och när jag red fel kom jag nästan hela vägen ner till stranden. Där låg ett gulligt litet ödehus, eller ja... Nån kanske har det som sommarstuga. Fint var det, i alla fall.