Dräneringa

Leran i Tidandalen är inte att leka med. Den kan sluka både folk och fä i sitt slemmiga grepp. Förra vintern, till exempel, så höll Emmas mamma Inga på att gå ner sig i åkern när hon skulle rädda en av mina vattenhinkar som hade blåst i väg. Det hela slutade med att både stövlar och strumpor blev kvar på åkern, medan Inga med nöd och näppe lyckades rädda sig upp på fast mark. Så ni förstår att det inte är nån vanlig lera vi snackar om.
Efter det myckna regnandet under september hade det bildats som en insjö i den ena delen av hagen, så vi bestämde oss för att försöka dränera eländet. Rickard från Lerdala (det är nästan så man tror att jag hittar på) kom hit med maskiner och stadiga handräckare och gick loss i geggan.

Först skrapades det översta jordlagret bort. Det såg till en början mycket positivt ut, för det blev uppenbart att vi inte var de första som kommit på tanken att fylla ut hagen med stadigare material än gyttja. Men där den gamla fyllningen tog slut, tog leran vid... Rickard körde fast med sin fina maskin. Som tur var kunde Johan ta våran traktor och forsla bort leran, annars vet man inte hur det hade gått. Vi la även ner täckdikningsrör som vi ledde ut i diket utanför hagen.

Det funkade ganska bra, även om leran är så tjock att vattnet liksom inte sipprar ner genom den utan blir liggande kvar på ytan.
Det blev lite durt i slutänden, men det var det värt! Hästarna står gärna på den grusade delen, och dessutom har de valt att uträtta sina behov just där. Superenkelt att mocka!

Enda problemet är att man i efterhand inser att man skulle gjort en större plätt, men så brukar det ju vara.
Valpen växer så det knakar. Hon bits lite mindre vildsint nu, men bajsar inne med desto större frenesi. Otroligt vad en så liten kropp kan producera, både vad gäller volym och, hur ska man säga... Doft? Det är tur att hon är så gullig.

Öronen har väldigt svårt att bestämma sig för vilken stil de ska välja. Först var det flaxöron som hängde lite på trekvarten. Sen ställde de sig upp. Men nu har de vikt sig igen, åtminstone det ena.